Ja vad säger man.. jag vet inte. Det är bara så äckligt jobbigt. & ibland suger det att man inte kan  få nån annan att förstå problemet, Finns inga ord. Det är som att jag har allt jag nånsin velat men det jag har är så mycket mer som jag inte får ta del av.bara yta. Jag vet vem du är när du är med mig, men sen?

Men vafan, det är ju som de är amigos! Så lite men så mycket mer! Men det är jag tyst om. 
Har iallafall haft en bra dag, hängt med sofia och några andra sköna människor. Framförallt träffade jag en efterlängtad kompis som jag bör träffa så mycket mer. Nu ska jag chilla till lite musik och fortsätta filosofiera (?!) på livet och dess härligheter. Puss